Kultur som berör

Idag kan vi läsa i aftonbladet om hur invånarna i Borlänge får en porrutställning för sina skattepengar på stadens bibliotek. Bilder på könsorgan och oralsex ska det visst röra sig om.

"Konst som berör" berättar Anders Björnhager, utställningskommissarie i Borlänge Tunabygdens konstförening som står för utställningen. Att man frivilligt tar på sig titeln "kommissarie" säger väl redan det en del. Trodde att kulturkommissarierna försvann i samband med att Sovjetunionen gjorde det.

Att Björnhager ägnar sig åt vansinneslogik är förhoppningsvis alla utom han själv medvetna om. Om det enda kravet för att ett material ska duga för en utställning är att det ska beröra så är det ju inte svårt att ställa ut bilder som föreställer både det enda och det andra. Man kan ju ha en en utställning om nazism, pedofili eller nåt annat motbjudande. Det skulle säkert också beröra.

Björnhagers resonemang är inte särskilt fjärran från gänget på Dramatiska Institutet som under några år lät sin "kultur" och sin "konst" drabba skolbarn i sydöstra Stockholm.

Kontentan är att konst och kultur per definition måste provocera och tänja gränser. Tabun ska brytas osv. Vad är ett barns oskyldiga sinne värt som ännu inte behövt konfronteras med vuxna könsorgan och oralsex? Inte mycket. Tvärtom verkar Björnhager och hans kollegor se det som sin uppgift att upplysa barn om sånt som de stockkonservativa föräldrarna vill vänta med att berätta till tonåren.

Det skulle hedra kommunpolitikerna i Borlänge om utställningen plockades bort. Tyvärr kallar kulturnämndens ordförande ett sånt agerande för "censur". Inte ens i bokstavlig mening har hon rätt. På stadens bibliotek dit barn och hederliga människor går för att låna böcker måste någon ta ett ansvar för man inte behöver mötas av stora könsorgan på väggarna. Det är inte konstigare än så Inger Bergquist. Ta chansen och gör en insats för vanligt folk. Du får säkert fler kryss nästa år.

Tack för att ni finns Aftonbladet!

Vad hade vi gjort utan Aftonbladet? Förmodligen hade vi underättats om Britneys förlossning flera timmar senare och förmodligen hade vi inte vetat så mycket om Idol 2005. Det är viktiga grejer.

Men idag skriver Aftonbladet om politik också. Internationell storpolitik. Man har "scoopat" att under en lång arbetsdag behöver dubya (George W. Bush) gå på toa vilket för oss andra förefaller helt naturligt. Men på Aftonbladet så är det inte bara ett scoop utan också en möjlighet att koppla ihop den så förhatlige Bush med nåt så smutsigt och vardagligt som toalettbesök. Att få honom att framstå som litet bortkommen inför sitt naturliga behov är ju bara helt oemotståndligt. En sån möjlighet missar man inte.

Vem vill gifta sig med en döing?

Efter en tröttsam debatt om folkomröstningens vara eller icke vara är det skönt att Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund nu tar bladet från munnen och säger som det är. Förslaget till nytt grundfördrag för EU är stendött. Det har fransmän och holländare sett till denna veckan. Givetvis ska Sverige inte ensidigt ratificera ett avtal som 85 miljoner holländare och fransmän redan tackat nej till.

Riksdagen ska inte ratificera det nu liggande fördragsförslaget och inte heller ska vi folkomrösta om det. Ett gyllene läge har uppstått för Europas statsmän och statskvinnor att identifiera sig själva och visa att man kan vara lyhörda och leda samtidigt.

I ett annat land

Idag skärpte hovrätten straffen mot Yixi Zhous mördare. Tingsrätten dömde en av mördarna till 8 år och en medhjälpare till 5 år eftersom man inte ansåg att man kunde bevisa att den senares våld mot Yixi var livshotande eller att förövaren borde känt till detta. De båda är nu dömda till 9 respektive 8 års fängelse.

Yixi Zhou mördades den 3 oktober 2004 inne i sin restaurant på Ystadvägen i Malmö strax efter stängning. Hennes man Wendi Ma fick ena ögat urstucket när han försökte undsätta sin fru. Han är nu förlamad i halva ansiktet. Parets två pojkar låg och sov i ett närliggande rum och vaknade av våldet som skedde ute i restauranten.

Förutom de två mördarna fanns fyra medhjälpare utanför restauranten och höll vakt. En av dem har dömts till två månaders fängelse för att han forslat undan mordvapnet. De övriga tre har dömts till vård i socialtjänst. För de sistnämnda innebär det inte mer än att man kan gå på McDonalds när det passar. Häromveckan mötte den numera halvblinde Wendi Ma och hans två små pojkar de tre rånmedhjälparna på McDonalds. Pojkarna tyckte att det var otäckt att äta hamburgare i närheten av mammas mördares medhjälpare och bad pappa att få gå hem. Överhuvudtaget känner sig Wendi Mas söner sig otrygga. Att råna pappas restaurant kan vem som helst göra när som helst tycks det.

Igår fick Annika Östberg återigen beskedet att hennes straff för morden 1981 på en krogägare och en polisman (Richard Hellbush) 1981 i Kalifornien inte kommer att tidsbestämmas. Ej heller får hon avtjäna sitt straff i Sverige. Tungt vägande i Kriminalvårdsnämndens beslut var Hellbushs två döttrars åsikt att Annika för evigt ska sitta inlåst.

Annika Östberg har av allt att döma inte mördat någon. Hon har däremot varit klart medverkande och instrumentell när hennes dåvarande pojkvän Bob Cox mördat.

Skillnaden mellan USA och Sverige är alltså påtaglig. I USA kan anhöriga till mördade människor se till att mördare och medhjälpare får sitta inne livet ut om så är. I Sverige får anhöriga som Wendi Ma och hans två pojkar finna sig i att killarna som hjälpte till att råna familjerestauranten som slutade med mammas död och pappas halvblindhet rör sig fritt på stan. Mördarna sitter dessbättre inne. I nio respektive åtta år. I Sverige tillämpas 2/3-regeln.

Kontrasten mellan synsätten på brott och brottsoffer är på nåt sätt överväldigande. Om någon i min familj utsätts för det brott som Wendi Ma utsattes för i oktober förra året vet jag vilken av ytterligheterna jag föredrar.